karlssonsisters

Jag är ensam. Huset står tomt och hela familjen är borta och firar vår kusin Sandras student i Värmland. Därefter åker mamma och Evelina till Rossö på västkusten för att fira midsommar med lillkusin Algot och mormor. Denise och pappa kommer hem ikväll, men pappa jobbar imorgon precis som jag och på onsdag åker Denise till Milano. Det gör mig lite känslosam!

Jag är så glad att vi har en så stark familj som håller ihop, det ger oss alla den inre tryggheten som krävs i den här råa och ytliga världen. Jag hade varit så trasig om det inte vore för min familj. Tack vare dem behöver jag aldrig förlita mig helt på utomstående och framför allt inte killar. Det är så skönt! Det har sparat mig många tårar. Och med min attityd till livet, att allt löser sig så länge man tar allt med en lypa salt och en klackspark, kan det kanske ibland gå för långt. Men det är andra människors bekymmer!

Hur som helst har jag dem inte nu. Då blir jag trasig, stökig och all over the place. Jag kan nu se hur det kommer bli när jag bor ensam. Jag säger bara en sak; jag kommer och hälsar på er - inte tvärtom! Ge mig mat och en kram så jag kan överleva en vecka till.



Jag är som vanligt fruktansvärt bildskön, detta är från Evelinas konfirmation. Familjen radar upp sig <3